Originaltitel: The lake house

Kärlek via post

När Hollywood gör nyinspelningar av östasiatiska filmer handlar det vanligtvis om skräckfilmer. Huset vid sjön, som är en nyinspelning av koreanska Siworae, utgör ett undantag. Det finns inga onda barn här, men likväl fortfarande gott om övernaturliga fenomen.

Det pratas en hel del om Jane Austens bok Persuasion. Huset vid sjön känns dock mer som Hallmark än som Austen. Två ensamma människor, vid namn Alex och Kate, förenas genom sin kärlek till samma hus. Kruxet är bara att den ena lever år 2004 och den andra år 2006. Alex bor nu i det hus som Kate precis flyttat ifrån, eller är det tvärtom? Hur som helst möts de genom husets magiska brevlåda som tillåter dem att korrespondera över tidsgapet.

De senaste åren har Hollywood flitigt utforskat tidsresans paradoxer och problem i så pass olika filmer som bl.a. The Butterfly Effect, Donnie Darko och Eternal Sunshine on a Spotless Mind. Huset vid sjön vill däremot inte kännas vid denna problematik. Det känns underligt att använda sig av en tidsparadox av detta slag för att skilja paret åt om man inte också vill undersöka de frågor som detta väcker. Om Huset vid sjön hade varit en bättre film skulle jag ändå ha kunnat köpa konceptet som en metafor för den moderna människans ensamhet, men även om man väljer att svälja alla de hål och orimligheter som filmen bygger på så finns det fortfarande problem kvar. Det är nämligen en anemisk kärlekshistoria vi får oss till livs här.

Bullock är mest tråkig och Keanu Reeves levererar sina sedvanliga monotona brösttoner, medan han på någon konstig vänster lyckas med konststycket att spela både över och under. Tillsammans diskuterar detta charmlösa par både arkitektur och litteratur. På var sitt håll tampas de också med andra relationsproblem, Kate med sin före detta pojkvännen och Alex med sin pappa. Deras längtan och allmänna tristess blir många gånger ofrivilligt komiskt. Grälen mellan det älskande tu tillhör filmens höjdpunkter i detta avseende. Reeves patenterade form av stelbenthet förvandlas nästan till rigor mortis när han inte har någon motskådespelerska i rummet, utan istället tvingas skrika över en tidsrymd på två år. De små rynkorna i hans panna som signalerar huvudbryderi är tydligt framträdande under större delen av filmens lopp. Det enda någorlunda charmiga med det här är att Bullock och Reeves båda börjar se lite slitna ut. Kråkfötterna i ögonvrårna börjar ge sig till känna. Reeves kan nog tänkas bli en riktigt trevlig mysfabror på film om ett par år.

Två gånger under filmens lopp ser vi Kate slå på tv:n för att konfronteras med Ingrid Bergman och Cary Grants berömda filmkyss i Notorious. Det känns som en underlig filmreferens. Det är som om regissören grävt fram helt fel Cary Grant film. Ett lämpligare val vore An Affair to Remember, en gråtmild film i vilken Grant och Deborah Kerr hålls åtskilda av tillgjorda, men i alla fall inte idiotiska omständigheter.

Hélène Dahl

Betygsätt Huset vid sjön
Betyg:	Välj här 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 10 är högsta betyg